Den här veckan har vi pratat om estetiska lärprocesser och kopplat det med Lars Lindströms och Camilla Wus modell för de "rum" som man ska röra sig i när man undervisar i bild.
Lärandet "om", "i", "med" och "genom". För mig var det här något helt nytt och även fast det verkar självklart när Catta går igenom det på föreläsningarna så är det lite rörigt när jag kommer hem.
Vi hade ett seminarium där vi fick testa på ett sådant sätt att genomföra en lektion på. Vi fick först välja en sten ur en låda med en massa olika stenar. Vi fick välja den som tilltalade oss mest och sedan fick vi teckna av den. Vi skulle då med hjälp av teckningen förklara vad det var för sten och vad den hade för egenskaper.
Jag valde en sten ur lådan som var rund och len. efter att ha tecknat den så beskrev jag den som rund, öppen och välkomnande.När vi alla hade beskrivit vår sten inför gruppen så skulle vi rita en elev på 12 år som föreställde stenen. Det var skitjobbigt och jag visste inte det då men vi omvandlade stenens egenskaper till fördomar. Hur skulle stenen se ut, vad innebär det att se välkomnande, öppen och rund ut?
Jag valde att rita av en bild på en flicka som hade ridkläder på sig. Det kändes som att hon hade alla dessa egenskaper bara med hjälp av bilden.Vi fick lägga alla bilder på golvet och låtsas att det var en klass. Hur skulle klassen se ut då? fanns det några grupperingar? Alla satte igång och utan att ha fått teckningarna förklarade började grupperingar bildas bara genom att titta på teckningarna och vilka fördomar man hade. Min ridtjej hamnade ihop med en annan kille som såg lite mystisk ut och de fick inte vara med någon annan i klassen eftersom att de såg ut som personer som vill vara ensamma.
När det sen var dags för alla att presentera sina grupper kände jag en stark vilja att försvara min ridtjej. Hon var visst social och snäll, jag råkade bara rita ögonfransarna lite fel och det såg ut som tårar! Hon skulle visst kunna vara med andra i gruppen, hon var bara lite missförstådd! Och då kändes övningen lite jobbig för jag hade valt en sten som jag gillar och beskrivit den med egenskaper som jag på ett eller annat sätt koppar till min egen identitet. Catta hade tidigare frågat hur riktiga elevers teckningar hade varit och vilka de hade föreställt och flera sa att de skulle föreställa eleverna själva. Så var det även för mig, jag hade ju ritat och lämnat ut en del av mig i teckningen.
Det när jag kom hem och bearbetade lektionen så insåg jag hur bra den var. Vi hade rört oss i alla "rum" och kommit ut med en massa tankar om fördomar och vår egen identitet.
Vi fick också prata om vilka ord och begrepp som vi tycker är viktiga i lärarrollen. Såhär såg resultatet av redovisningarna ut.
Tack för den här veckan!
/Pam
