Jag valde
att arbeta med rasism eftersom att det normkritisk, det är ett känsligt och
personligt ämne för mig och det är otroligt viktigt att ta upp det gång på
gång. Framförallt nu när det finns så mycket främlingsfientliga människor som
uttrycker sig och som tar mycket plats på sociala medier. Det finns en ”Vi och
dom” mentalitet som genomsyrar samhället när vi uttrycker vissa ord och i samband
med det ville jag från början undersöka hur vardagsrasismen visar sig i olika situationer.
Redan från
början var det svårt att inte tänka på slutprodukten eftersom att man sällan
tillåts utforska så fritt i andra ämnen som man gör här och jag var så ovan vid
arbetssättet. Jag hade en klar bild av det jag ville göra, att utsätta klassen
för olika rasistiska kommentarer för att skapa ett obehag hos deltagarna och en
diskussion kring rasism. Så jag började samla på mig olika kommentarer från
instagramkontot #Svartkvinna och fakta om rasismens bakgrund genom att gå på
utställningen (O)mänsklig som finns på Göteborgs stadsmuseum men ganska snabbt
insåg jag att jag måste ta mig lite djupare. Vad vill jag uppnå? Jag ville att man
skulle vara medveten om rasism och hur man kunde bemöta det så att man kan
hjälpa till och säga något när någon annan blir utsatt för rasism.
”Ok, ny
vändning, nu kör vi på motargument till rasistiska kommentarer!” Jag läste i
olika bloggar som vardagsrasismen.nu och hemsidor som umr.nu för att hitta mer
fakta och motargument. Jag läste även boken Inte
en främling (Teskedsorden, 2015) som är en bok skriven av flera författare
och som handlar om utanförskap på olika sätt. Samtidigt började jag med spåret
hudfärger. Bland det första som intresserade mig ur boken How to be an explorer of the world var listan som författaren hade gjort
i början. En av punkterna där är ”7.
Notice patterns, make connections” (s.5, K. Smith). Jag ville se om jag
kunde hitta kopplingar till rasism i vardagliga saker till exempel smink och
vilka hudfärger som olika sminkmärken har tillgängliga, alltså accepterade
hudfärger. Bristen av foundations för mörkhyade ledde mig till hudfärger i
naturen som i sin tur ledde mig till hudfärger hos saker och ting. Jag var inte
fullt medveten om det då men för varje foto tvingades jag fråga mig ”Är det här
hudfärg?” och så fort bilden hade tagits så ingick färgen i termen ”hudfärg”.
Det kanske låter obetydligt men med tanke på att man oftast bara får se ett
fåtal färger representera hudfärg så var det som att öppna upp för alla andra
färger (människor) som oftast inte får ingå i beskrivningen och mitt mål blev
då att bevisa att hudfärg är bara hudfärg.
Det var i
det här skedet som jag fastnade igen. Jag hade inte ett tydligt mål och det är
frustrerande att inte veta exakt vad man ska göra för produkt men jag fortsatte
att utforska och samla på mig saker. Hemma hos min mamma hittade jag en
folkdräkt från Guatemala och en bok som handlade om vår släkts historia och jag
sög åt mig alla berättelser som min mamma ville dela med sig. Det kändes
viktigt att få med det på gestaltningen men jag visste inte hur. Jag hade också
sett ett flertal Ted talks om rasism och fördomar och fastnade speciellt för
två som pratade om att man skulle ifrågasätta sina egna fördomar för att öka
acceptans för alla människor. Men återigen visste jag inte hur jag skulle få
med det.
Under de
sista dagarna av gestaltningsarbetet insåg jag att jag måste gå ännu djupare och
arbeta utifrån mig själv. Arbetet handlar nog ändå inte om att jag ska förändra
andras syn på rasism eller att jag ska lära dem motargument på 20 minuter. Jag har
fem veckor på mig och den tiden är till för att jag ska lära mig något och det
enda jag kan förända under den tiden är hur jag själv ser på rasism. Under en
av handledningarna sa Irma att det någonstans finns en djupare anledning till
att jag har valt ämnet och det fick mig verkligen att fundera.
Som jag
förklarade under redovisningen så kom jag fram till att jag länge har distanserat
mig från Guatemala och försökt många gånger bevisa att jag är svensk. Från
sättet jag pratar till hur jag sminkar mig eller klär mig. Jag fick verkligen
fundera över vad det är jag menar när jag säger ”Jag är svensk.” och det jag
kom fram till var ”Jag är precis som alla andra”. Det råkar bara vara så att
jag bor i Sverige och ”alla andra” råkar vara svenskar. Då föll allt på plats!
Hudfärg är bara hudfärg, det spelar ingen roll vilka kläder jag har på mig
eller vilket pass jag visar upp, jag är ändå som alla andra. Om det är någon
som inte tycker så beror det på deras egna fördomar.
Hur kan vi
då arbeta med ett gestaltningsarbete i skolan? Vi kan börja med att se vad
skolverket säger. Nedan kommer några citat tagna från skolans värdegrund och
uppdrag:
”Den
ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära.
/…/ Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla
människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med
svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. /…/ En
likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen ska utformas på samma sätt
överallt /…/ Den ska utveckla deras förmåga att ta ett personligt
ansvar. Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga
undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna
utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar.” (Skolverket,
2011)
När vi
tittar på kursplanen för bild så är några av de övergripande målen att:
”I undervisningen ska eleverna ges möjligheter att utveckla
kunskaper om hur man framställer och presenterar
egna bilder med olika metoder, material och uttrycksformer. Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar sin
kreativitet och sitt intresse för att skapa. Den ska också uppmuntra eleverna
att ta egna initiativ och att arbeta på ett undersökande och
problemlösande sätt.”
(Skolverket, 2011)
Jag tror
lusten att lära kan komma med hjälp av elevernas egna intressen. Genom att
arbeta med ett sådant projekt där varje elev får utgå ifrån sina egna
erfarenheter kan man verkligen öppna upp för det. Vad vill de själva undersöka?
Man kan även med fördel arbeta normkritiskt som jag gjorde. Mina erfarenheter
av VFU har varit att lärare inte alltid vågar ta upp vissa ämnen som är
normkritiska för att de är rädda att inte ha tillräckliga kunskaper eller att
eleverna inte är intresserade men på det här sättet öppnat man upp för att
experimentera och söka information. Man lär dem också att ta ansvar och planera
ett arbete. Vad behöver de göra för att komma vidare? Kanske måste man testa att
klä sig på ett annat sätt än man är van vid? Eller hitta förebilder inom ett ämne?
De uppmuntras verkligen att ta egna initiativ och att kunna lösa problem på
vägen.
Jag menar
inte att man ska låta dem arbeta helt själva men att man ska låta dem leda
vägen och att man kan vara där som stöd. Ur ett sociokulturellt perspektiv kan
det även vara bra att, precis som vi gjorde, låta kamraterna hjälpa till med idéer
och förslag. Det svåra är nog att verkligen förklara att slutprodukten inte är det
viktigaste utan att det handlar om processen. Nu när vi ska bedöma allt
eleverna gör med en bokstav så är det verkligen lätt för dem att anta att nivån
på betyget beror på det de visade i redovisningen (om man väljer att ha det).
Ur ett lärarperspektiv
är det här ett utomordentligt sätt att arbeta med estetiska lärprocesser och
inte fastna i teknik av bildframställning. Lars Lindström har tagit fram en tabell
för lärandeformer där han beskriver hur man kan röra sig i olika ”rum” när man
befinner sig i en estetisk lärprocess. Hur man gör det beror på om målet är
konvergent, divergent, och om man har mediespecifika eller medieneutrala medel.
Genom att arbeta med ett projekt som det här kan eleverna röra sig i alla rum. (L.Lindström,
kompendium BVK ht15)
Sammanfattningsvis
tror jag att det här är ett bra sätt att arbeta i bild. I början tyckte jag att
det lät lite ”flummigt” eftersom att det är så öppet, reglerna inte var tydliga
och jag är så ovan vid arbetsformen men jag har lärt mig massor och även fast
det låter väldigt klyschigt så kan jag inte uttrycka det på annat sätt än att
det har det varit en helt otrolig resa.
Referenslista:
Smith, K.
(2011) How to Be an Explorer of the World.
Great Britain: Penguin books.
Skolverket.
(2011). Läroplan för grundskolan,
förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Hämtad från
http://www.skolverket.se/publikationer?i d=2575
Lindström,
L. Fyra estetiska lärandeformer. Kompendium
BVK ht15.