Vecka 49

Vecka 49

Vi hade seminarium om yrkesspråk i måndags som jag tyvärr missade men jag kunde ändå diskutera texten som vi skulle läsa med Mattias och Kristin. Det är så viktigt med yrkesspråk! Jag minns att vi fick en föreläsning om det under första terminen men det känns som att det var så länge sen nu. Dessutom fanns det saker som man inte kunde reflektera över eftersom man inte hade hunnit uppleva det. Vår första VFU hade inte börjat och jag kände mig helt ärlig lite vilse i vissa saker som kom upp då.

Nu känns det som att många saker som vi pratade om under första kursen i didaktik har verkligen klarnat och finns där så fort man funderar på lektioner eller situationer som man kan stötta på.
Bland annat utvecklingssamtal. Sist vi hade VFU fick jag chansen att delta i lärarens bedömningsprocess och även i många utvecklingssamtal. Vi gick igenom resultaten som eleverna hade fått på nationella proven och även fast eleverna hade fått bra resultat så fanns det där alltid något eller några fel som skulle påpekas. Jag kände inte heller att de fick leda samtalet utan det var mest läraren som pratade om hur de låg till i förhållande till kunskapskraven. Det är inte så att allt var negativt utan det fanns positiva inslag där man blickade framåt och fokuserade på det som eleverna hade utvecklat under terminen. Men jag kunde ändå se att eleverna var väldigt obekväma och kände inte att de hade något att säga själva.

Det var vid två tillfällen väldigt jobbigt att sitta där och se eleverna få tårar i ögonen för att de inte fick det betyget de hade velat ha på grund av att de saknade en punkt i kunskapskraven. Det är i de tillfällen då jag kommer att vara tydlig med att säga att vi pratar om kunskapsnivåer och inget annat. Det har ingen som helst koppling till hur eleverna är som personer eller vad de kan åstadkomma.

Jag hade önskat att vi kunde ha en hel vecka bara om bedömning för det känns fortfarande svårt. Jag känner en viss osäkerhet av att sätta betyg i bild efter en så kort period. Men vem vet det kanske landar i en annan kurs så som didaktik landade i den här kursen.

Vi pratade även om att ge beröm till eleverna och det är något som jag faktiskt inte hade reflekterat mycket över innan den här kursen. Jag är så van vid att ge beröm när någon gör något som jag vet att de inte kunde innan. Jag tänkte tillbaka på ett tillfälle då vi hade en lektion om centralperspektiv med eleverna. De flesta hade jobbat på och ritade kuber och andra former, vissa försökte sig på hus och lägenheter. Jag tittade på en elevs papper och såg att hen hade gjort lägenheter med balkonger, fönster som man kunde se in i och en gata med lyktor och träd. Min spontana och väldigt klumpiga reaktion var ”Åh, vad snyggt du har gjort!” vilket såklart fick de andra eleverna att reagera och kanske tänka att jag inte tyckte att deras arbete var lika bra. Klumpigt och inte så pedagogiskt av mig. Men man lär sig av sina misstag. 

/Pam