Slutreflektion gestaltningsarbete

Jag valde att arbeta med rasism eftersom att det normkritisk, det är ett känsligt och personligt ämne för mig och det är otroligt viktigt att ta upp det gång på gång. Framförallt nu när det finns så mycket främlingsfientliga människor som uttrycker sig och som tar mycket plats på sociala medier. Det finns en ”Vi och dom” mentalitet som genomsyrar samhället när vi uttrycker vissa ord och i samband med det ville jag från början undersöka hur vardagsrasismen visar sig i olika situationer.

Redan från början var det svårt att inte tänka på slutprodukten eftersom att man sällan tillåts utforska så fritt i andra ämnen som man gör här och jag var så ovan vid arbetssättet. Jag hade en klar bild av det jag ville göra, att utsätta klassen för olika rasistiska kommentarer för att skapa ett obehag hos deltagarna och en diskussion kring rasism. Så jag började samla på mig olika kommentarer från instagramkontot #Svartkvinna och fakta om rasismens bakgrund genom att gå på utställningen (O)mänsklig som finns på Göteborgs stadsmuseum men ganska snabbt insåg jag att jag måste ta mig lite djupare. Vad vill jag uppnå? Jag ville att man skulle vara medveten om rasism och hur man kunde bemöta det så att man kan hjälpa till och säga något när någon annan blir utsatt för rasism.

”Ok, ny vändning, nu kör vi på motargument till rasistiska kommentarer!” Jag läste i olika bloggar som vardagsrasismen.nu och hemsidor som umr.nu för att hitta mer fakta och motargument. Jag läste även boken Inte en främling (Teskedsorden, 2015) som är en bok skriven av flera författare och som handlar om utanförskap på olika sätt. Samtidigt började jag med spåret hudfärger. Bland det första som intresserade mig ur boken How to be an explorer of the world var listan som författaren hade gjort i början. En av punkterna där är ”7. Notice patterns, make connections” (s.5, K. Smith). Jag ville se om jag kunde hitta kopplingar till rasism i vardagliga saker till exempel smink och vilka hudfärger som olika sminkmärken har tillgängliga, alltså accepterade hudfärger. Bristen av foundations för mörkhyade ledde mig till hudfärger i naturen som i sin tur ledde mig till hudfärger hos saker och ting. Jag var inte fullt medveten om det då men för varje foto tvingades jag fråga mig ”Är det här hudfärg?” och så fort bilden hade tagits så ingick färgen i termen ”hudfärg”. Det kanske låter obetydligt men med tanke på att man oftast bara får se ett fåtal färger representera hudfärg så var det som att öppna upp för alla andra färger (människor) som oftast inte får ingå i beskrivningen och mitt mål blev då att bevisa att hudfärg är bara hudfärg.

Det var i det här skedet som jag fastnade igen. Jag hade inte ett tydligt mål och det är frustrerande att inte veta exakt vad man ska göra för produkt men jag fortsatte att utforska och samla på mig saker. Hemma hos min mamma hittade jag en folkdräkt från Guatemala och en bok som handlade om vår släkts historia och jag sög åt mig alla berättelser som min mamma ville dela med sig. Det kändes viktigt att få med det på gestaltningen men jag visste inte hur. Jag hade också sett ett flertal Ted talks om rasism och fördomar och fastnade speciellt för två som pratade om att man skulle ifrågasätta sina egna fördomar för att öka acceptans för alla människor. Men återigen visste jag inte hur jag skulle få med det.

Mellody Hobson: Color blind or color brave?

Verna Myers: How to overcome our biases? Walk boldly toward them

Under de sista dagarna av gestaltningsarbetet insåg jag att jag måste gå ännu djupare och arbeta utifrån mig själv. Arbetet handlar nog ändå inte om att jag ska förändra andras syn på rasism eller att jag ska lära dem motargument på 20 minuter. Jag har fem veckor på mig och den tiden är till för att jag ska lära mig något och det enda jag kan förända under den tiden är hur jag själv ser på rasism. Under en av handledningarna sa Irma att det någonstans finns en djupare anledning till att jag har valt ämnet och det fick mig verkligen att fundera.

Som jag förklarade under redovisningen så kom jag fram till att jag länge har distanserat mig från Guatemala och försökt många gånger bevisa att jag är svensk. Från sättet jag pratar till hur jag sminkar mig eller klär mig. Jag fick verkligen fundera över vad det är jag menar när jag säger ”Jag är svensk.” och det jag kom fram till var ”Jag är precis som alla andra”. Det råkar bara vara så att jag bor i Sverige och ”alla andra” råkar vara svenskar. Då föll allt på plats! Hudfärg är bara hudfärg, det spelar ingen roll vilka kläder jag har på mig eller vilket pass jag visar upp, jag är ändå som alla andra. Om det är någon som inte tycker så beror det på deras egna fördomar.

Hur kan vi då arbeta med ett gestaltningsarbete i skolan? Vi kan börja med att se vad skolverket säger. Nedan kommer några citat tagna från skolans värdegrund och uppdrag:

”Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. /…/ Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. /…/ En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen ska utformas på samma sätt överallt /…/ Den ska utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar. Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar.” (Skolverket, 2011)

När vi tittar på kursplanen för bild så är några av de övergripande målen att:

”I undervisningen ska eleverna ges möjligheter att utveckla kunskaper om hur man framställer och presenterar egna bilder med olika metoder, material och uttrycksformer. Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar sin kreativitet och sitt intresse för att skapa. Den ska också uppmuntra eleverna att ta egna initiativ och att arbeta på ett undersökande och problemlösande sätt.” (Skolverket, 2011)

Jag tror lusten att lära kan komma med hjälp av elevernas egna intressen. Genom att arbeta med ett sådant projekt där varje elev får utgå ifrån sina egna erfarenheter kan man verkligen öppna upp för det. Vad vill de själva undersöka? Man kan även med fördel arbeta normkritiskt som jag gjorde. Mina erfarenheter av VFU har varit att lärare inte alltid vågar ta upp vissa ämnen som är normkritiska för att de är rädda att inte ha tillräckliga kunskaper eller att eleverna inte är intresserade men på det här sättet öppnat man upp för att experimentera och söka information. Man lär dem också att ta ansvar och planera ett arbete. Vad behöver de göra för att komma vidare? Kanske måste man testa att klä sig på ett annat sätt än man är van vid? Eller hitta förebilder inom ett ämne? De uppmuntras verkligen att ta egna initiativ och att kunna lösa problem på vägen.

Jag menar inte att man ska låta dem arbeta helt själva men att man ska låta dem leda vägen och att man kan vara där som stöd. Ur ett sociokulturellt perspektiv kan det även vara bra att, precis som vi gjorde, låta kamraterna hjälpa till med idéer och förslag. Det svåra är nog att verkligen förklara att slutprodukten inte är det viktigaste utan att det handlar om processen. Nu när vi ska bedöma allt eleverna gör med en bokstav så är det verkligen lätt för dem att anta att nivån på betyget beror på det de visade i redovisningen (om man väljer att ha det).

Ur ett lärarperspektiv är det här ett utomordentligt sätt att arbeta med estetiska lärprocesser och inte fastna i teknik av bildframställning. Lars Lindström har tagit fram en tabell för lärandeformer där han beskriver hur man kan röra sig i olika ”rum” när man befinner sig i en estetisk lärprocess. Hur man gör det beror på om målet är konvergent, divergent, och om man har mediespecifika eller medieneutrala medel. Genom att arbeta med ett projekt som det här kan eleverna röra sig i alla rum. (L.Lindström, kompendium BVK ht15)

Sammanfattningsvis tror jag att det här är ett bra sätt att arbeta i bild. I början tyckte jag att det lät lite ”flummigt” eftersom att det är så öppet, reglerna inte var tydliga och jag är så ovan vid arbetsformen men jag har lärt mig massor och även fast det låter väldigt klyschigt så kan jag inte uttrycka det på annat sätt än att det har det varit en helt otrolig resa.

Referenslista:

Smith, K. (2011) How to Be an Explorer of the World. Great Britain: Penguin books.

Skolverket. (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Hämtad från http://www.skolverket.se/publikationer?i d=2575

Lindström, L. Fyra estetiska lärandeformer. Kompendium BVK ht15.